Ja, nu har vi flyttat. Både hem och bloggadress. Följ mig gärna på:

morzans.wordpress.com

Vet ni, jag håller lite paus slash slutar med det här bloggandet nu. Känner mig inte riktigt ha tid med det då det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet. Puss på er alla fina och så ses vi på era bloggar istället!

Här lite tips på bra grejer i vår fina hufvudstad. Vad gör det att man bara reser några kvarter hemifrån bara man får hänga med sina sju närmsta studiekompisar.

Sov på hotell Glo - mitt i stan, lyxiga sovrum och härlig brekkare.

Vi sov tre tjejer i ett rum så vi bodde i Deluxe rum med öppet badrum. Till det hörde också gratis utnyttjande av Kämp spas bastuavdelning.

Åt på Lupolo på fredag. Härlig mat och stämning till fiffiga priser.

Gick på Motivus Stockmann. En timme pilates mitt i shoppingen gör gott. Och kostar bara runt 12 euro. Köper man tio gångers kort får man Cityshopper kortet som ger en massa förmåner på olika ställen.

Gick på teater. Vi var på Lilla Teatern och såg "Vaimoni on toista maata" och fick skratta en hel del.

På lördag åt vi på fina Mange Sud som fått specialomnämnande i Michelinguiden flera gånger. Maten var god och servicen var nästan lite för trevlig. Man förväntar sig kanske ändå inte att servitören ska blanda sig i diskussionerna? Tack till er som gav tips om restaurangerna, dom var verkligen fina och prisvärda!

Och så drack vi glögg uppe på Tornis terass kl ett på natten insvepta i filtar och beundrade utsikten. Gick omkring på stan och gick lite bonanza inne på Partioaitta då dom hade fina rabatter på bl.a. Fjällrävens jackor. Bestämde mig för att min nästa handväska ska köpas på Lumi inne i Kiseleffs kvarter.

Och var en väldigt nöjd och utsövd morza då jag kom hem på söndag kväll till de mina.

Medan andra drar iväg på bloggkryssning drar jag iväg på flickveckoslut med mina sju studiekompisar från uni. Vi har i flera år redan följt traditionen att träffas tredje veckoslutet i november och spendera tid med varandra och utan barn, från fredag till söndag. Vanligen brukar vi resa bort, men i år vann faktiskt Helsingfors över London. Så nu väntar hotellfrukost, champagneluncher, teater, restaurang, shopping och pilates här i hemstaden. Mmmmmm.....

Är inte egentligen överhuvudtaget religiös av mig, men hittade denna tavla då jag städade barnens skåp häromdagen. Den har hängt ovanför min säng i mitt flickrum ända tills jag blev tretton och hård och besynnerlig.

Trots att jag själv är av en sort som avskyr att ha överlopps saker i skåpen och säljer och skänker bort allt som inte används, så är jag ändå glad att min mamma sparat en hel del saker (också t.ex. monchichin på bilden) från min och brorsans barndom. Måste nog börja skärpa mig på den punkten själv.

Skyddsängeln som vakar över barnen som leker vid klippkanten ger tröst att man måste lita på ödet ibland. Ibland skiter det sig men allra oftast reder det sig till sist.

Nu medan jag är sentimental och blödig måste jag också dela med mig av den vackraste dikt jag vet. Den här har min mamma skrivit på flera kort under årens lopp - t.ex. då jag blivit påkörd av en bil och låg på Tölö sjukhus då jag var tretton, och då jag blev konfirmerad och samma vecka blivit fast för både rökning och supande. Som några exempel.

Moderns hjärta ska vara varmt och förlåtande. Och framförallt inse att hon inte kan skydda mot alla livets utmaningar.

Lapseni,
maailmalle minä sinut synnytin,
että hymyilisit hymyn heidän ilmeettömille kasvoilleen,
antaisit kukastasi tuoksun ja värin heidän arkeensa,
laulaisit hiljaisuutta heidän kiireeseensä,
nauraisit iloa heidän tyhjyyteensä,
menisit heidän luokseen sateisina päivinä,
Menisit,
katson kun menet
ja sylini ikävöi sinua,
mutta elämälle minä sinut synnytin, elämää rakastamaan
lapseni,
en itselleni.

- Helinä Siikala -

Alltså jag vet att det här är världens fånigaste, ytligaste och mest skrattretande inlägget någonsin. Men i morse i jobbets hiss på väg från omklädningsrummet till mitt rum så råkade jag ta en titt i spegeln och märkte att jag glömt sminka mig. Ve och fasa, höll på att få hjärtinfarkt där jag stod. På morgon hade nog kommit ihåg att bädda alla sängar, hänga tvätten, tömma diskmaskinen, fixa Buus morgonmål, och ge antibiotika åt båda barnen, men att smeta på lite puder och mascara hade jag tydligen glömt.

Jag är medveten om att många aldrig sminkar sig, men med min rödflammiga hud och totalt osynliga ögonfransar ser jag nästan död ut utan smink. Lite som känslan att gå ut utan byxor. Visst kan jag gå till butiken utan smink, men där går gränsen. Att jobba på en mottagningspoliklinik med ett ansikte som typ inte ens mina kolleger kände igen var minst sagt obekvämt. Som tur behövde jag själv inte titta på mig själv.

Edit: nu märkte jag här hemma att jag hela dagen har haft ett örhänge i bara ena örat. Jösses. Sådana som jag borde hållas på anstalt.

Om du försöker undvika överdrivet mycket kolhydrater sådär till vardags, så köp nu inte för guds skull dessa. Tillsammans med Oivariini är det syndigare än chips och choklad på samma gång.

Borde prydas med en fet varningstext. Burp.

Ett par utehandskar åt mig som är varma och som inte är så svåra att få tummen i sin enrummare. Och framför allt - som jag inte själv kan riva av sig stup i sekunden. Hälsningar från ettåringen vars fingrar troligen inte kommer att överleva till nästa sommar.

Dessa kom Morzan hemsläpande med idag. Voj suck säger jag bara. Men Morzan sa att alla andra går mig upp till armhålorna. Att ni vuxna inte kan hitta på något bättre.

Efter parkhäng med vänner så smakar det gott med farsdagsmiddag. Farzan lagade maten, egenhändigt fångade abborrar, stekta och med massor av grädde. Buu, som vanligtvis inte är stor i maten, åt tre portioner och sa till sist att abborrar är hans favoritmat. Hundra, nej tusen, gånger godare än hamburgare och makaronilåda. Fem stjärnor alltså.

Här har vi nu varit vakna sedan kvart före sju. Scones ska tydligen lagas i arla morgonstund.

Le Chef.

Hjälpkocken och kallskänkorna får träna på torra land.

Nu borde den mest matlagningsretarderade ännu steka ägg eller laga omelett. Jag är bara så dålig på det. Sådär till nästa gång - kan någon tipsa hur man får sådär riktigt super smarrigt goda ägg?