Ja, nu har vi flyttat. Både hem och bloggadress. Följ mig gärna på:

morzans.wordpress.com

Här lite tips på bra grejer i vår fina hufvudstad. Vad gör det att man bara reser några kvarter hemifrån bara man får hänga med sina sju närmsta studiekompisar.

Sov på hotell Glo - mitt i stan, lyxiga sovrum och härlig brekkare.

Vi sov tre tjejer i ett rum så vi bodde i Deluxe rum med öppet badrum. Till det hörde också gratis utnyttjande av Kämp spas bastuavdelning.

Åt på Lupolo på fredag. Härlig mat och stämning till fiffiga priser.

Gick på Motivus Stockmann. En timme pilates mitt i shoppingen gör gott. Och kostar bara runt 12 euro. Köper man tio gångers kort får man Cityshopper kortet som ger en massa förmåner på olika ställen.

Gick på teater. Vi var på Lilla Teatern och såg "Vaimoni on toista maata" och fick skratta en hel del.

På lördag åt vi på fina Mange Sud som fått specialomnämnande i Michelinguiden flera gånger. Maten var god och servicen var nästan lite för trevlig. Man förväntar sig kanske ändå inte att servitören ska blanda sig i diskussionerna? Tack till er som gav tips om restaurangerna, dom var verkligen fina och prisvärda!

Och så drack vi glögg uppe på Tornis terass kl ett på natten insvepta i filtar och beundrade utsikten. Gick omkring på stan och gick lite bonanza inne på Partioaitta då dom hade fina rabatter på bl.a. Fjällrävens jackor. Bestämde mig för att min nästa handväska ska köpas på Lumi inne i Kiseleffs kvarter.

Och var en väldigt nöjd och utsövd morza då jag kom hem på söndag kväll till de mina.

Är inte egentligen överhuvudtaget religiös av mig, men hittade denna tavla då jag städade barnens skåp häromdagen. Den har hängt ovanför min säng i mitt flickrum ända tills jag blev tretton och hård och besynnerlig.

Trots att jag själv är av en sort som avskyr att ha överlopps saker i skåpen och säljer och skänker bort allt som inte används, så är jag ändå glad att min mamma sparat en hel del saker (också t.ex. monchichin på bilden) från min och brorsans barndom. Måste nog börja skärpa mig på den punkten själv.

Skyddsängeln som vakar över barnen som leker vid klippkanten ger tröst att man måste lita på ödet ibland. Ibland skiter det sig men allra oftast reder det sig till sist.

Nu medan jag är sentimental och blödig måste jag också dela med mig av den vackraste dikt jag vet. Den här har min mamma skrivit på flera kort under årens lopp - t.ex. då jag blivit påkörd av en bil och låg på Tölö sjukhus då jag var tretton, och då jag blev konfirmerad och samma vecka blivit fast för både rökning och supande. Som några exempel.

Moderns hjärta ska vara varmt och förlåtande. Och framförallt inse att hon inte kan skydda mot alla livets utmaningar.

Lapseni,
maailmalle minä sinut synnytin,
että hymyilisit hymyn heidän ilmeettömille kasvoilleen,
antaisit kukastasi tuoksun ja värin heidän arkeensa,
laulaisit hiljaisuutta heidän kiireeseensä,
nauraisit iloa heidän tyhjyyteensä,
menisit heidän luokseen sateisina päivinä,
Menisit,
katson kun menet
ja sylini ikävöi sinua,
mutta elämälle minä sinut synnytin, elämää rakastamaan
lapseni,
en itselleni.

- Helinä Siikala -

Om du försöker undvika överdrivet mycket kolhydrater sådär till vardags, så köp nu inte för guds skull dessa. Tillsammans med Oivariini är det syndigare än chips och choklad på samma gång.

Borde prydas med en fet varningstext. Burp.

På eftermiddagen var jag och Buu i Edesvikens park med hans bästa f.d. dagiskompis som han inte träffat på flera månader. Hon hade födiskalas i måndags och vi kunde inte gå pga febern, och misströstan var stor. Men desto större var lyckan då dom äntligen idag fick ses.

Då vi gick hem svor dom att inte någonsin tycka om någon annan lika mycket som om varandra.

Men där har ett Buu ett stort problem, då han redan lovat två andra flickor precis samma sak. Hans lösning är att han ska ha tre fruar. Och Farzan är lite avundsjuk.

I morse for jag och barnen in till stan för att söka den bok som Farzan önskat sig till farsdagen. Tar jag med barnen på stan brukar vi åka så tidigt som möjligt, för att inte vara i vägen för andra lördagsshoppare. Med uträttade ärenden trängde vi in oss i en liten hiss där vi var totalt tre vuxna, sex barn och tre barnvagnar. På vägen ner stannade hissen i en våning där en tant i sjuttioårsåldern bestämt skulle med. Vi försökte säga att det tyvärr var fullt, men nej, hon skulle med i precis denna, precis nu. Kyllä minä nyt vaan tähän tulen. Dörren gick förstås inte fast längre och hon tryckte på vår vagn så att Buus mage blev kraftigt i kläm. Då tog jag min vagn med gråtande Bää och Buu i handen och gick ut ur hissen med konstaterandet att jag förstår om hon är lika trött och hungrig som barnen. Den snorvalpen till kärring såg inte ens skamsen ut.

Åt Buu sa jag sedan att den tanten var lite tassig, och han svarade: Det gör ingenting mamma. Hon har nog bara en tosi kiireinen päivä. Han är nog bättre uppfostrad än jag.